Moa Andersson

Näst sista dagen. Nej alltså. Nu saknar jag Barcelona. Jag vet hela tiden att slutet är så nära nu och att jag aldrig mer kommer att vara här tillsammans med de människor jag har runtomkring mig nu, gå till skolan dagligen, strussa runt överallt i jakt efter lunch varje dag, att ständigt se så mycket nytt och att faktiskt ha ett så kallat "hem" att hela tiden kunna återvända till. Det känns lite hårt, på många vis. Därför har jag redan nu börjat känna av saknaden av denna vackra stad. 

 

Dagen har varit mer än bra. Mår så skönt. Gröten var perfekt imorse, mitt bröd gick inte sönder, banan var framdukat och äggen var lättskalade, hallelujah.. Bra start på dagen må jag säga! (Eller vad säger du Maisen?) 

 

Skola. Vi hade grammatik hela morgonen, som vanligt. Första lektionen var trist men andra skulle jag till och med kunna kalla för en "rolig" lektion, även fast jag med korta mellanrum sneglade ner på klockan i tron om att tiden skulle gå snabbare på så sätt. Tillslut var tiden ute. Jag kommer aldrig glömma Arinas blick när Marcel (läraren) sa att lektionen var slut. Haha, hela ansiktet lös upp som en liten glödlampa. Energi från ingenstans typ. Haha. Efter det skyndade vi oss iväg till marknaden, idag igen och köpte oss de där himmelska pajerna till lunch. Självklart blev det en fruktsallad efteråt. 3€ för allt. Snajsigt alltså. Får inte nog av den där pajen. Den är gudomlig! 

 

När vi kom tillbaka till skolan så hade vi en liten avslutning tillsammans med hela gänget. Vi fick fika, intyg från skolan, en massa kramar och lite kärlek att bära med oss vidare i livet. Vilken bra skola alltså. Lärarna är ju helt..ja, vet inte vad jag ska säga. Att det finns så många vänliga människor på en och samma plats visste jag inte. 

 

Efter avslutningen fick det bli en tur på stan, igen. Haha, det är typ det vi gör här. Går runt på stan och spenderar pengar. Fattiglappar är vi allihopa. Men men, livet är väl till för att njuta lite också. Dock ser jag inte fram emot allt jag måste göra när jag kommer hem..hoaligen..Nej det tar jag då. Nu är nu. Njut NU.

 

Efter turen var jag så hurtig att jag sprang upp för ett berg, tillsammans med Arina. Därifrån såg man hela Barcelona inprincip. Det var helt fantastiskt. Kunde inte tro mina ögon. Ville bara stå där, i all evighet. Synd var väl det att jag inte hade med mig någon kamera. Eller, det kanske var lika bra ändå. Bland kan det vara skönt att vara utan den där klumpedossen (som är min trogna vän i ur i skur) och att lämna den hemma ett tag. Tog istället lite bilder med mobben, men det blev ju självklart inte detsamma. Men, det var faktiskt okej för minnet, för upplevelsen var obegriplig. Bilden som kommer upp i huvudet när jag tänker på den vackra vyn kommer alltid att finnas kvar. Inte nog med upplevelsen uppe på toppen så var sträckan nerför berget en höjdare det med! Vilken känsla det var att bara släppa på benen alltså. Gick som tusan gjorde det! 

 

Hemma doftade det ljuvligt. Pilar hade lagat soppa till förätt och köttbullar med sås till varmrätt. Jag och Maia fick oss lite "swedish-feeling" idag. Köttbullarna var till och med köpta på IKEA. Det var som att sitta hemma!

 

Dagarna går så fort här. Det har inte varit en enda dag då jag bara slappat och inte gjort ett skit. Alltid har det varit något på gång och alltid har det varit liv. Jag uppskattar den tystnaden som är precis innan jag ska sova, när allt är släckt, tyst och fridfullt. Det är så högljutt här annars, överallt. Det är som att alla i Barcelona har nedsatt hörsel, eller så är min väldigt bra. Bara av att komma in i en klädbutik får man sig discokänsla, så hög musik som det är. Man får skrika till varandra för att höra något, haha. Tur att man har ett tryggt hem att slappna av i varje dag. 

 

Nej nu ska jag ta vara på tystnaden de minuter innan jag slocknar. GODNATT kära läsare! 

 

Det svider lite..Men för förstå gången bjussar jag er på lite mobilbilder!