EN TANKESTÄLLARE
Det blev en tur till sjön ikväll igen för att åka skridskor i månskenet. Blankis, fullmåne och klar himmel, kunde inte ha blivit bättre. Helt magiskt, minst sagt. Tog självklart med mig kameran, MED minneskortert denna gång (vilket jag tragiskt glömde igår), men precis när jag skulle börja plåta så ramlade pappa och slog bakhuvudet i isen. Han fick ett stort jack i bakhuvudet, det var blod överallt. Vi fick åka hem på stört. Mamma tog sen bilen direkt upp till Torsby sjukhus med honom. Stackarn. Blev väldigt orolig där ett tag, men som tur var så gick det bra. Nu framöver är det nog hjälm som gäller. För herregud vad lätt det är att det kan gå riktigt illa. Usch.
På ett vis kan jag tycka att det är bra när olyckor sker (vad hemsk jag känner mig när jag säger så), men bara det går väl, för man får sig en tankeställare och inser att livet faktiskt är väldigt skört och att man definitivt inte ska ta det för givet. Skäms nästan lite över hur jag själv kan bete mig ibland, härjar som om jag vore gjord av stål. Visst det är hur jävla kul som helst, men ibland kan det bra att tänka lite, först. Det är minsann lätt att vara efterklok. Denna gång gick det bra, men nästa kanske inte är densamma.
Trots händelsen så fick jag mig i alla fall EN hyfsad bild.
