ÚLTIMO DÍA EN BARCELONA
Såhär två dagar efter kan jag ju skriva min sista dag på dagboken. Jag har inte haft tiden till det för ens nu.
I fredags:
Det kändes väldigt konstigt att göra allt som man gjort i två veckor för sista gången. Sista skoldagen, sista lunchen, sista duschen, sista middagen.. jag nästan allt var för sista gången, för dagen efter var det byebye Barcelona som gällde. Helt plötsligt ville jag inte hem, aldrig någonsin till och med. Jag ville bara stanna där för evigt, men samtidigt hade jag en liten hemlängtan. Det var de där små tingen jag längtade hem till. Typ jordnötssmör, gott vatten direkt ur kranen, mobil data, min nageltång (glömde min hemma och mina naglar växer som ogräs), min säng, mina regler, mina frukostar och så mycket annat som faktiskt gör SÅ mycket i det vardagliga livet, som man knappt lägger märke till annars. När man väl är borta och måste leva utefter ett schema så uppskattar man helt plötsligt de där små tingen som man var van vid innan, som inte ingår i ens schema och som man inser nu är väldigt viktiga för en.
Dagen:
Jag vaknade helt utvilad och så redo man skulle kunna bli för en ny dag. Jag och Maia åt frulle som vanligt och stressade sedan iväg till Placa de Cataluña, där vi skulle möta upp Roberto för att åka vidare till Parquel. Vi sprang hela vägen. Vi fick ju skylla oss själva lite som inte går i tid. Tur var väl det att jag hade löparskorna på mig.
Vi tog bussen till Parquel tillsammans med några andra från skolan. Väl där gick vi runt och kikade runt. Vi fick självklart ett papper med uppgifter, men jag gjorde ingen. Ingen annan heller för den delen. När det var så nära slutet fanns liksom ingen lust till att fortsätta med plugget. Man ville bara chilla lite så där sista dagen. Vi gick i alla fall runt där i några timmar och sedan fick vi gå. Det var väldigt fint måste jag säga. Dock hade jag lite för höga förväntningar innan, så jag blev en aning besviken om jag ska vara ärlig. Men fint var det verkligen, det kan jag inte förneka.
Jag, Maia, Elvira och Arina tog bussen till Sagrada Familia och letade efter en restaurang som vi skulle fira sista lunchen tillsammans i Barcelona. Vi hamnade på en lite finare Restaurang som hette Babilonia. Jag beställde kyckling tillsammans med en supersmarrig sallad, likaså gjorde Maia och Arina. Elvira körde på pizza hon. Det var i alla fall väldigt gott. Bra avslut måste jag säga. Vi fyra tjejer kompletterar varandra så bra tycker jag. Alla är så olika men ändå kan vi ha så kul ihop. Efter middagen fick vi oss en liten snap också, kom jag på nu. Haha jag tyckte att den var så äcklig att den nästan kom upp tillbaka. Fattar inte hur jag kunde vara så klen för den lilla slurpen. haha.
Efter den lilla snapen splittrade vi oss och jag och Arina tog oss en promenad till Bocadilla (favoritmarknaden) och Maia och Elvira gick och köpte sig frozen yoghurt.
Jag och Arina gick runt länge och bara pratade och pratade om allt mellan himmel och jord. Det finns inget stopp när vi påbörjar en konversation. Allt går i ett. Jag tycker att det är så kul att jag har fått lära känna Arina bättre nu, framför allt att få lära känna hennes riktiga jag. Annars har vi bara träffats på alla spanskalektionerna hemma i skolan, som oftast har varit trista och dryga och som de flesta har varit ganska uttråkade på. Det är härligt att också få visa en mindre uttråkad och mer utåtriktad sida av mig själv (jag har väl inte varit världens mest sympatiska människa på spanskalektionerna..hehe).
I alla fall. Vår lilla favvomarknad Bocadilla var självklart med på avcheckningslistan innan hemvärd. Där kan jag strosa runt i all evighet. Vi köpte oss varsin smoothie. Jag köpte mig en kokos-och ananassmoothie och Arina en papayasmoothie. Blev väldigt nöjd med min, inte bara för att den var så god utan för att den också var godare än Arinas..hehe ;)
Vi strosade runt där, länge. Smakade på lite smått och gott här och var, funderade på att köpa en hel del saker, var ganska säkra på att köpa några saker men slutade med att vi inte köpte något mer än smoothien. Det finns så mycket där så man vet inte vart man ska börja. Älskar verkligen matmarknader, speciellt den. Jag kan gå runt hur länge som helst och bara iakta alla fina färger, uppläggningar och konstverk. Dock är det svårt att vara där utan att efterlikna en dräglande hund.
Vi gick vidare en stund på stan, köpte lite gottigt att ha på flyget och sedan vände vi hemåt. Jag kände mig så där riktigt klar med allt på något vis. Jag kände ingen lust alls att strosa runt i klädaffärer eller så längre, jag var liksom färdig med det. Väl hemma packade jag ner allt i resväskan, bablade lite med Maia om en klänning som antingen var guld och vit eller blå och svart. Jag och Maia hade helt olika åsikter om den saken, så vi blev inte så mycket klokare på det. För mig var den guld och vit, och är fortfarande, om ni vill veta.
Som vår sista middag fick vi en pastagryta som smakade ljuvligt. Har alltid varit mycket för pasta, speciellt i någon god sås, soppa eller gryta. Även middagen i hemmet var ett bra avslut. Allt kändes så bra, bara.
Jag, Maia, Elvira och Arina pratade på att hitta på något sista kvällen, men slutade med att vi var hemma och packade istället. Vi var rätt trötta allihop, så det var väl kanske det bästa alternativet ändå, trots allt.
Det var det, det. Slutet gott, allting gott. Jag är så glad för denna resa!
